RSS Titel

En av mina kollegor i mitt team mår ofta dåligt mentalt och når inte riktigt sina deadlines. Vi får ofta göre hennes jobb för att inte hela teamet ska nå våra gemensamma mål. Detta håller på att bli en konflikt då någon i teamet tycker att vi borde skvallra för chefen och någon annan tycker att vi ska vara hjälpsamma för nästa gång är det kanske man själv som inte orkar.

Tue, 02 Feb 2010 08:41:17 GMT

Det verkar som om du är en bra arbetskollega som bryr dig om andra. Det är ju jättebra om vi hjälps åt i de team vi jobbar i. Du skriver inte hur långvariga henne problem har varit men jag får känslan av att det mer eller mindre är mer eller mindre permanenta problem som hon brottas med och det kanske heller inte hjälper henne i längden att ni täcker upp för henne utan att chefen får veta detta. Så det tycker jag inte är att ”skvallra” att tala klartext med chefen så han eller hon kan ta tag i detta på bästa vis och utreda vad det handlar om samt ge henne hjälp på bästa vis. Kanske behöver hon tala med någon utomstående på företagshälsovården eller liknade för att reda ut vad det är som stressar och lära sig tekniker/få hjälp att skapa bättre struktur på sitt jobb. Eller så kanske hon rent av är på fel tjänst? Du kan visa att du förstår att hon har det jobbigt och det är ju också ett stöd men det är ju tufft för er att ta över ansvaret för hennes arbetsuppgifter och så kan det ju också mycket riktigt leda till konflikter som kan vara jobbiga att reda ut för alla inblandade.

Jag har nyligen sökt och fått ett nytt jobb och börjat jobba där. Själva jobbet verkar väldigt spännande men jag trivs inte med många som jobbar där. Vi är nog rätt olika och de har haft många konflikter vilket gör stämningen inte är den bästa precis. Jag har också hamnat i någon konflikt mer eller mindre mot min vilja. Ska jag se mig om efter ett nytt jobb eller försöka lära mig mer konflikthantering tycker du?

Tue, 02 Feb 2010 08:40:00 GMT

Ja jag tror att det är viktigt för den totala arbetsglädjen att man trivs med de man jobbar med. Vi människor är ju sociala varelser och att vi känner oss ”hemma” med arbetskamrater som man jobbar med är nödvändigt för att vi i längden ska hålla oss friska, glada och produktiva.

Men på en arbetsplats finns det ju alltid någon som man gillar mer än andra och andra som man kanske inte alls hade valt att jobba med om man fick välja. Det är ju faktiskt en bra lärdom att lära sig jobba ihop i grupp även om man inte måste ”älska” precis alla. Med tiden kommer du säkert också lära känna fler och kanske uppskatta dem mer när du lär känna dem lite bättre. Eller så är det tvärtom. Det finns inga facit när det gäller relationer på jobbet eller i det privata livet. En sak är klar, du behöver så klart inte bli ”bästis” med alla omen om nära vänskap uppträder är det en bonus tycker jag. Om det däremot är mycket ovänskap, mobbing, konflikter och svårigheter så brukar det inte spela roll hur intressanta arbetsuppgifterna är man trivs ändå inte på jobbet och skulle det inträffa vet du förhoppningsvis när din gräns är nådd oavsett om det är lågkonjunktur eller ej. Ett sätt kan ju vara att stanna kvar ett tag och se vad som händer och jobba aktivt med både konflikthantering och bättre kommunikation och se om du kan lära känna människorna som jobbar där lite bättre. Sen kan du ta ett nytt beslut hur du ska göra om någon månad igen eller hur lång du bestämmer att din ”prövotid” ska vara.

Jag har en kollega som verkligen inte presterar något vilket gör att jag/vi andra måste göra hennes jobb. På ett eller annat sätt lyckas hon alltid slippa undan, dessutom är hon alltid negativ till att göra nya saker och också gnällig över minsta lilla förändring. Detta håller på att bli en rätt stor konflikt i vårt team så nu behöver jag hjälp med lite konflikthantering i denna frågan. Vi vill ju inte att hon ska känna sig mobbad men alla måste faktiskt bidra till arbetet annars håller det ju inte. Hon ska pensionera sig snart och jag misstänker att hon räknar dagarna

Tue, 02 Feb 2010 08:37:39 GMT

Att jobba tillsammans kan vara utmanande och roligt men också tärande och krävande och leda till konflikter på olika plan. Vi kan ju alltid inte välja våra arbetskamrater så visst kan det löna sig att ta tag i problemen innan dom vuxit sig nästintill omöjliga att lösa. Visst kan man önska att alla samarbeten gick lätt och smidigt men samtidigt finns det också mycket att lära i konflikter och det som inte fungerar mellan människorna man jobbar med tycker jag. Fundera över vad är det främst som triggar dig när du tänker på att din kollega inte gör sitt jobb som ni andra och därför inte drar sitt strå till stacken? Vilka värderingar är viktiga för dig här? På vilket sätt kan du bli bättre på att kommunicera dessa till andra i gruppen?

Använd också din empati och förståelse för andra. Vad kan det handla om för hennes del att hon vill ”smita undan”? Är hon rädd för förändringar, att lära sig nya saker och att göra fel exempelvis? Eller har hon varit så länge på sin plats att hon inte alls finner det stimulerande längre? Att hon bara tänker på att äntligen få sluta jobba snart och gå i pension och göra sånt som ho verkligen vill. Att hon är så snabb på att kritisera nya idéer tyder ju på att det kan vara en kombination av ovanstående eller något annat som ni bara kan ta reda på genom att fråga henne. En sak jag undrar över är hur det ser ut med ledarskapet hos er. Finns det ingen chef som styr upp det hela, det verkar ju som om ni inom teamet har ett informellt ledaransvar för henne och det blir ju lite märkligt. Man kan ju önska att en bra ledare hade kunnat ta ett enskilt utvecklingsamtal med henne och göra en handlingsplan för hennes fortsatta medverkan i teamet hennes sista år.

Du/ni kan ju också fråga henne vad som är ”fel”. För att hon inte bara ska uppleva det som ett enda stort påhopp och som du nämner ”mobbing” kom också ihåg att berätta för henne på vilket vis ni uppskattar henne på jobbet (ja det kan vara svårt att komma på något precis när man gått och retat sig på många saker under en längre tid men ansträng dig för det är viktigt för att budskapet ska gå fram.) Ställ frågor exempelvis ”under senare tid upplever jag det att du varit mer kritisk när vi kommit med nya idéer än tidigare, hur kommer det sig?

Ibland är inte personen alls medveten om det eller så berättar han eller hon som förklarar saken rätt bra ex att det finns problem hemma eller något annat. Ofta kan det göra en skillnad bara man får upp saker och ting på bordet och kan ha en rak och tydlig diskussion istället för skitsnack bakom ryggen. Ibland behövs ”medlingshjälp” utifrån om man riktigt kört fast.

Vi har ett problem på mitt jobb som håller på att bli en konflikt. En gång i veckan brukar vi fika tillsammans där någon bakat och bjuder de andra. Det låter trevligt eller hur, men det har blivit väldigt stort och viktigt för alla att bräcka dom andra i avancerade bakverk och egna recept. Att baka det är inte alls min grej och detta skapar mest stress i mitt liv. Det verkar dock helt omöjligt att dra sig ur utan att det blir någon form av konflikt av det hela. Jag vill ju vara med i gänget men måste man verkligen ställa upp på allt jag ogillar verkligen hela grejen?

Tue, 02 Feb 2010 08:34:04 GMT

Ja vi är alla olika och det som vissa tycker är jättetrevligt tycker andra är kravfyllt och trist. Visst förstår jag att det känns jobbigt för dig att inte vela ställa upp på denna tradition med risk för att bli ”utanför”.

Fundera en stund. Vad är det värsta som kan hända om du säger som det är och berättar att du inte vill vara med tror du? Vad är det värsta som kan hända om du ändå fortsätter fixa fika och håller god min fast du verkligen inte gillar det och det inte alls är din grej? Ofta är det så att vi våra skräckfantasier kring hur besvikna och arga andra ska bli när vi säger nej faktiskt inte inträffar. Det verkar som om det hela har blivit en ”grej” för dig som tär på övriga arbetsglädjen så jag tycker att det är bra att du vill ta tag i det. Visst finns det ”risker” med att säga till och att det kanske är någon som tycker att du är ”konstig” som inte vill vara med men det är också negativt att säga ja till sådant som tär på arbetsglädjen. Och om det nu blir en konflikt, vilket händer ibland när människor jobbar ihop och alla har olika åsikter och värderingar, vad är det värsta med det?

Kolla läget, finns det andra som också kan tänkas tycka lika illa om fikatraditionen som du gör? Fråga dem, kanske tycker någon annan också det är befriande att någon vågar ifrågasätta. Det kan ju vara lättare att vara två eller fler som också tycker att det inte heller är deras grej än att stå upp för något helt ensam. Kanske kan du föreslå att ni har varannan vecka istället för varje eller om det är just det där med att det är onyttigt/du inte gillar fika just föreslå att du tar med dig frukt istället (eller använd din kreativitet och kom på något du tycker passar bättre). Försök ha en rak kommunikation där du talar i termer av ”jag” termer ex ”jag förstår att ni andra tycker detta är trevligt att baka, men för mig känns det mest stressande. Det har inget med er att göra, jag uppskattar er på många sätt och vår gemenskap på många andra men just detta blir för mycket för mig så brukar risken för konflikter minskas.

Ska man vara kvar och kämpa sig igenom konflikter eller ska man ta sitt pick och pack och gå därifrån om det blir för jobbigt?

Tue, 02 Feb 2010 08:31:24 GMT

Ja ska man kämpa sig igenom konflikten eller ska man dra därifrån till ett annat jobb på en annan arbetsplats är en fråga som jag ofta får. Det är en lite klurig fråga som jag givetvis inte har ett enkelt entydigt svar på.

Det kan finnas mycket att lära av att vara kvar och lära sig mer om sig själv och om konflikthantering så att man är bättre rustad och mer medveten nästa gång man hamnar i en konflikt med någon annan. Sen är det ju också så att livet och ens arbete inte alltid måste vara en kamp för då tär det ju också mycket på arbetsglädje och energi. Om man inte tror att det går att förändra situationen inom rimligt tid så tycker jag att det är en bra utväg att välja att lämna för något nytt istället för att vara kvar och trampa vatten flera år till.